Besviken.

Jag säger såhär, jag har hellre 1 vän än 10 ytliga.
När jag flytta från avesta hade jag jätte mycket vänner, Trodde jag. Men efter någon månad börja man tappa kontakten å nu är det som om man inte känner varandra längre. Jag har fortfarande kontakt med josefin som jag aldrig någonsin kommer släppa taget om, hon är beviset på att riktiga vänner finns. Men fan inte gott om dom. Sedan simone, vi hörs inte alltid, men vi vet att vi finns där för varandra. Så skönt att höra din röst häromdagen gumman.
Men iaf, ska inte vänner stå vid sin sida vad som än händer? Jag har två, som jag vet aldrig skulle svika mig för att jag blandannat har skaffat kille, eller bor långt ifrån dom? Bara för att man nångång haft ett tjaffs så är inte dom så omogna att dom börjar köra leken "hon får höra av sig"

Jag blir så less på vissa människor att det finns inte ord. Om detta e för att jag e tillsammans med robin, Så kan jag ju säga med en gång, ni är inte mina vänner. Ni ska förstå. Inte tro att bara för att jag e tillsammans med honom betyder inte de att ni inte ska kunna lita på mig. Jag säger inte allt till honom, jag säger de jag tycker han bör veta eller för att jag vill prata av mig. Men till vilken anledning skulle han säga det vidare?

Å sedan en sak till. Jag förstår inte hur du kan utnyttja honom, han e en människa han med, med känslor högt över huvudet på sig själv. Herregud, tänk till lite. Lek av dig först om du inte vet vad du vill, men gör det inte med honom.

Nämner inga namn, ska prata med dessa sedan när jag åker upp.

Hej sålänge